Tillbaka till verkligheten...

Minst tre decimeter nysnö och en blockerad infart (igensnöad) och flera minusgrader var vad som mötte oss när vi återvände efter en fjorton dagars upplevelse i en paradisliknande tillvaro.
Med fyrtio graders värme och trettio graders vattentemperatur är det inte underligt att jag sitter här idag med feber en rinnande näsa och värk i kroppen.
Fick jag välja så skulle jag vara tillbaka på de kritvita stränderna, bland de ödmjuka, vänliga och omtänksamma människorna, dofterna, färgerna, fågelsången och accaciornas spelande men framför allt samvaron med barn och barnbarn.
Att skiljas åt på Arlanda är som att kapa ena armen och det enda man tänker är när nästa gång blir som vi träffas.
Nåja man får glädjas åt de stunder vi har tillsammans och det är faktiskt som resebyrån säger i sin reklam:"Känslan sitter kvar länge."
Vi har i alla fall haft två helt oslagbart underbara veckor på Thailand och visst känner man att man någon gång kommer att återvända till den totalt avkopplande miljön där nästan tid och rum försvann och man bara njöt av klimatet och känslan av att bara vara och man kände
att man på något sätt var priviliegad som fick uppleva allt detta som man egentligen inte riktigt kan sätta ord på utan förvarar inom sig som en underbar känsla.
Trots den underbara upplevelsen kan jag ändå känna längtan till Cypern och hoppas verkligen att jag får återvända dit inom en snar framtid.