Vacker som en dag.

Många gånger genom åren har jag tänkt på hur det skulle bli när Linda skulle stå brud, men när det blev verklighet överträffade det alla fantasier.
Så vacker, så underbar hade jag inte kunnat föreställa mig.
Det var en av de upplevelser vi fick på Thailand när Linda och Andreas bestämde sig för att bli ett och överraskade oss och som de trodde att vi var helt ovetande om, men då hade Linda glömt det band som finns mellan henne och mig och jag tror att i den stund som dom började planeringen av sitt bröllop kände jag det, men jag kunde ju inte vara helt säker.
Ändå var jag helt oförberedd på känslorna som slog över mig när vi blev förda ner till stranden och jag såg portalen med vita blommor och ett hjärta i sanden översållad av rosa blommor. det dukade bordet i helvitt och likaså Andreas som skymtade också i helvitt i bakgrunden, så vacker, det var verklighet...det var verkligen så att vår enda dotter skulle stå brud.
Älskade barn, så vacker du var, i helvitt, ditt hår föll i mjuka lockar, dina vackra blåa ögon strålade och jag kände en sådan stolthet att mitt bröst ville sprängas och nånstans kände jag att vi inte levde upp till samma nivå, halvt oförberedda som vi var, men så här i efterhand när jag kollat på bilderna tycker jag väl att vi ändå dög, men mina bröllopsdrömmar om dig har även innefattat hur jag skulle vara klädd den dagen och jag kan känna harm över att jag hade ju med mig lite finare kläder, så om jag bara varit helt säker så...
Nåväl, det blev ialla fall ett minne för livet som naturligtvis ytterligare förgyllde Thailandsvistelsen.
Kommer du någonsin, älskade dotter att förstå hur oändligt tacksamma vi är för allt du gör för oss. När vi klev in i bungalowen på Bundarika och nästan kände oss kungliga när champagnen slogs upp, när William simmade i den egna bassängen och Vincent sov så gott i den fina barnsängen, då bara strömmade mina tårar över att du och endast du gjort detta möjligt för oss. Det som skulle vara din och Andreas viktigaste dag och med massa förberedelser som jag förstår, så hade du ändå tagit dig tid att göra det till en av mina underbaraste dagar. Jag kan aldrig någonsin visa min tacksamhet på rätt sätt eller återgälda och jag känner att det som är min styrka att kanske hjälpa till med barnen när det behövs, ge er lite ledighet o.s.v. det kan jag inte heller på ett nära och naturligt sätt, det sätter ju avståndet stopp för, tyvärr.
Ivilket fall som helst så blev det en underbart minnesvärd dag på alla möjliga sätt och inga foton i världen kan ge rättvisa åt mina känslor och upplevelsen när jag såg min dotter stå brud, men de finns i mitt hjärta för alltid bevarat.