Länge sen sist...

Ja vad länge sen sist jag kom mig för att skriva nåt och det beror inte på tidsbrist, nej, nej jag skulle vilja säga tvärtom att det finns all tid i världen, men inspirationen och lusten har inte velat infinna sig. Nåväl hösten har nu sakta övergått till vinter med rykande snöstorm och snöskyfflar och snöslungor och allt som gör det möjligt för oss att ta oss ut och det konstiga är att den kom samtidigt som i övriga Sverige för en gångs skull.
Hösten har varit ovanligt fin tycker jag trots allt och jag fick se den i en stor del av Sverige när vi i september bilade ner till Stockholm.
Jag som gruvar mig så för att åka lite längre sträckor jag bara njöt av alla platser vi passerade och av all höstfägring, alla vackra färger och förändringen i naturen allt eftersom vi lade mil efter mil bakom oss.
Vi stannade nästan två veckor i Stockholm och jag fick vara tillsammans med William och Vincent varenda dag. Åh vilken lycka!
Annars umgås vi en hel del med Anita och Bror och det är tur att jag har henne att surra med för annars vore jag ganska ensam och hon är ju en fantastisk människa på många sätt. Snäll, omtänksam och förstående, det är bara synd att vi bor lite långt ifrån så att vi inte kan umgås mera spontant, kanske gå på gym tillsammans o.s.v.
Nåväl, nu går mina tankar åt att planera för julen för då kommer Linda och familjen och Thomas och Malin hem och det ska bli så underbart roligt, en riktig jul hoppas jag. Thomas stannar en vecka och Linda två. Det är bara sååå jobbigt när dom åker hem igen, en riktig mara. Bara gråt och ångest, ett hopsnört bröst och skrik som stannar kvar och aldrig kommer ut, men däremellan , när dom är hemma, skratt och bus och huset lever upp, det är värt priset.
Robert ser jag så sällan för han är så upptagen med familj och jobb och det har jag förståelse för, men jag saknar ju honom i alla fall.
Nej nu har måndag övergått i tisdag och jag får väl tänka på "skönhetssömnen". Imorgon har jag planerat att tvätta mattor och förbereda lite grann för advent. Advent är ju som sagt "väntan" och för mig har det verkligen den innebörden, för nu väntar jag på mina älskade barn och barnbarn.